Det här är den första bilden som togs på mig och johan. 30/5-08. Vi satt brevid varandra, jag kommer ihåg hur larvig jag var som skyndade mig, jag ville sitta brevid dig. Jag vet faktiskt inte varför, men det var någonting. Någonting jag aldrig kommer kunna förklara. Jag mins ögonblicket vi tog kortet, pappa sa 'krama honom' o så tog han kort.
Klychan han värmde mitt hjärta har jag heller aldrig förstått. Men jag tror att johan inte bara värmde mitt hjäta, han placerade det så jävla rätt, gav mig en trygghet och någon att lita på. O då finns det ändå tusen klychor till som jag skulle kunna förklara..
Det ska alltid vara vi
Och som vi båda vet, The best is yet to come & solumates never die
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar