Då var den festen över, och samtidigt den delen av livet. Lycka, ångest, och en så jävla konstig tomhet samtidgt som man inte fattar att det faktiskt hänt. Att det är slut nu.
Men vilken jävla dag! Vädret kunde inte stoppa oss och dagen kunde inte blivit bättre (förutom att jag kanske blev lite to drunkie frammåt natten)

Nu har livet börjat och jag är sjuk. Sofie har åkt till gotland och jag kommer inte träffa henne på ett par månader, det suger! Dock har inte den värsta ångesten tagigt tag i mig än eftersom jag o min jovvan åker till tunisien på fredag har jag den peppen kvar. (plus världens bästa sommar med honom)
mer kan jag inte säga..