Såhär kände jag när jag gick hem från mitt kära jobb klockan halv fyra inatt:
Nu släcker de på scenen Nu återstår ett öronsus Spara känslorna till gryningen
Ta in varenda blick och alla orden Det är tomt i garderoben Och allt har fått ett annat ljus
Hon i baren räknar kassan Och vakterna går runt och flyttar bord
Och allting, allting, alltingAllting, allting, ja allt Är nästan perfekt
Och jag känner inte riktigt Och jag lever inte riktigt Under dagarna som inte riktigt finns
Men så kommer en säsong igen Och strömmen går igång igen Och nätterna blir ljusa
Och jag känner och jag lever Och jag minns
Tror det är vad linda (eller madicken) skulle kalla att känna livet i sig?
all kärlek
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar