torsdag 2 december 2010

Lova att du aldrig glömmer bort mig

Det är inte så att jag går och saknar dig varje dag längre. Jag har lärt mig att det inte spelar någon roll hur mycket jag önskar. Hur mycket jag önskar att du fanns kvar.
Men jag har ett jobb som alltid kommer påminna mig om dig vissa dagar.
Palliativ vård. Ordet låter så fint. Det är allt annat än fint igentligen, och det är svårt att jobba med. Det är svårt att minnas.
Men kvällar som denna på jobbet kan jag inte låta bli att minnas. Dina klarblå ögon.
Ibland saknar jag dig fortfarande så det gör ont farfar. Men det kan väl få vara okej ibland.
För jag vet att du bor i stjärnorna nu.

Inga kommentarer: