Pippi gråter

Alla (okej alla utom johan som va för tuff för att se på barnpogram) Har väl sett pippi?

Pippi är världens starkaste tjej. Hon är glad, knäpp och gör lite som hon vill. Mamma och många andra av mina nära brukar identifiera mig med pippi.

Alla som sett pippi måste väl också ha sett avsnittet när hon ska lämna villavillekulla och segla ut på havet igen med sin pappas båt? Annika tjuter. Tommy ser skitnödig ut. (han är nog ledsen igentligen) Pippi är glad och försöker pigga upp sina vänner genom att vara som vanligt.

Jag är Annika. Jag tjuter. Johan är pippi och försöker göra mig glad, eftersom han vill att jag ska vara lika glad som honom. Jag är Annika som tjuter. Och allt jag kan tänka på är att jag inte ens har en Tommy. Pippi gråter.

För hur gör man igentligen? Hur beter man sig när en del av sig själv ska ge sig av? Vart tar man vägen med tomheten? Vem ringer man och säger godnatt till varje kväll, vem skickar man söta sms till och vem håller om mig så jag kan känna mig trygg?

Det ska jag klura ut efter imorgon. För pippi är trött på att gråta.