out of her head she sang....

Samma sak varje gång man reser mej buss 540. Folk är ivriga att komma på bussen då det är dags att stiga på (måstemåste få en sittplats kan vara farligt att sitta brevid en främmling) Märker man att bussen börjar bli full lägger man sin väska på det lediga sätet brevid. (glöm inte, att sitta brevid en främmling kan innebära fara eller döden) Att känna igen alla är A&O, därför stirras en person ut som inte åker med bussen igenomsnitt varje dag eller inte brukar röra sig på samhället. Att trycka på stoppknappen i tid är också viktigt samt att någon alltid ska lukta förjävla märkligt. Men är sitter jag. I rimforsa, hos min älskade mor. Jag, mama och mina äldsta syster har haft en förjävla skön kväll med varma mackor och kräftor. DHW och mamma-kramar. Linda sitter nu vid lindas rosa data och jag vid röda faran. Vi är sociala med varandra imellan åt då vi har videosamtal med varandra, trots att vi sitter ca 40 cm ifrån varandra.
Är lite smått uttråkad så tänkte läsa gammla blogg-inlägg men kom på att det bara gör mig sentimental och deprimerad. fan. Med dessa kloka och intressant ord säger jag guten abend.
Om du va här, om du var här om jag va där. Om du va här igår, idag, igen.