Och nånstans där så blev jag den jag är nu

Det är faktiskt höst ute nu, inte ens indian-sommer. När mamma följde mig till bussen berättade jag för henne att sånahär höstkvällar så tänker jag på lingehem. Jag ser mig själv i mina svarta jeans, röd hoodtröja från h&m med en tiger på (någon kunde man säkert lura i att det var en tiger-tröja) och beige jacka. Emelie, hon har såklart sin vita dunväst på sig. Jag tänker på hur kallt det var att gå hela vägen till tågstation, hur kallt det var att hänga i trägårn för att få smaka på lite sprit och sen hångla loss, och hur kallt det var att avsluta kvällen med lingehemskillarna på skolgården. När jag satt där på bussen klev det på en tjej i 14års-åldern. Och tro det eller ej, hon luktade min fjortisparfym, escada. Så där satt jag och lyssnade på söndermarken och drömde mig tillbaka.
Jag har alltså varit hos mamma ikväll, hon frågade om jag börjat göra armhävningar än sen slängde hon mina vita converse. dom var tydligen inte bärbara.
Nu ska jag gå och duscha i min dusch som man inte får duscha i när man är full, det är sant. det står faktiskt en varningstext på dörren på amerikanska.
Sen kommer min hot demand hem, det och mammas kantarellsås konkurerar om kvällens höjdpunkt.
all kärlek