you got the love

Idag var det en liten freakshow på gymmet. Jag trännar på friskis och svettis där det finns en salig blandning av människor. Jag och mamma gick idag på ett pass. Freakshowen tog sin början när en man i så korta shorts klev in i salen och ställde sig brevid mig och mamma. Så korta shorts så jag inte ens vet om dom är värda att kalla shorts. Kanske mer ett tygstycke som döljde minsta möjliga. Den fortsatte med att hans skinkor ramlade ut med jämna mellanrum och jag såg hur han kämpade med att hålla dom på sin plats, säkert ångrade han sitt val av 'byxor' Inte blev det bättre av att jag hade en tant brevid mig, en tant som lät som att hon blev påsatt. Hårt. Trots allt detta skojioga lyclades jag att fokusera på passet någorlunda och sitter nu med träningsvärk, redan.

När jag gick hem hade jag ett moment med mig själv och linköping. Jag har många gånger tänkt att jag är trött på denna stad, att jag borde prova något nytt. Men sen skiner solen så fint och man har söndermarken i öronen och kommer på hur fantstiskt mycket jag älskar denna stad.

Det är höst på riktigt nu. luften om kvällarna får mig att tänka på förra hösten. På hur mycket som kan hända på ett år, på dina kalla men ändå så varma händer och svarta ögon som jag inte ens vågade titti in i, om dom ens syntes i mörkret.
sena kvällscigg i parken på konstistoriegatan och varma kramar som man önskade aldrig skulle ta slut. På hur mycket som kan hända på ett år.
Hur jag har samlat mod och vågar titta in i dom där ögonen. hur händerna aldrig är kalla längre, hur kramarna blivit varmare och aldrig tar slut och hur fantstskt det är att våga.
det är höst igen. med dig.